Helena

I dag var sista gången på ridningen för den här terminen. Och jag hade tur som fick rida min gamla favorit Sansero (den här bilden är väl inte den bästa, men jag har ingen bättre på honom). Mer välvillig häst finns nog inte att hitta. Han vill så gärna göra precis det som man ber honom om, vilket också resulterar i att om man inte gör rätt gör han så som han tror att man vill och då blir det fel. Vilket ju enbart är ryttarens fel. Som det brukar vara.

Nu blir det ingen mer ridning förrän i augusti. Skönt att få lördagarna helt fria, och att jag inte behöver gå upp i ottan (ok, kl 9 är inte så tidigt egentligen, bara om man har festat till det kvällen innan). Men jag kommer att sakna hästarna.