Låt mig gå i bitar

Att jag är tillsammans med Robert förändrar allt. I synnerhet mitt och E:s förhållande. Jag vill ha honom som min vän, men han orkar inte ha mig i mitt liv om jag ska vara tillsammans med Robert. Vi har grälat och skrikit på varandra. Det har varit ett litet helvete. Och nu har vi tagit farväl av varandra. Vi ska inte ha någon kontakt på obestämd framtid. Kanske aldrig igen. Och det gör så ont. Som om en del av mig dör, och den kommer aldrig att bli levande igen. E är en av mina bästa vänner, men jag förstår ju samtidigt att han känner som han känner. Han måste lägga sin energi på att komma över mig och hitta någon annan. Det går inte om jag finns där. Men det gör mig så ledsen. Även om jag inte kan göra på något annat sätt just nu. Det går inte. Jag vill vara med Robert.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0