Helena

Det finns en tjej här på kontoret i min egen ålder, som jag inte förstår mig på. Hon ser alltid sur ut. Det är inte så att hon bara inte ler, utan mungiporna pekar konstant mot golvet. Som att hon anstränger sig. Jag tror inte att hon gillar mig. Det är känslan jag får när hon är i närheten. Vi pratar inte med varandra, men hon pratar gärna med andra. Jag har dock aldrig sett henne skratta, eller ens le. Jag förstår inte hur man kan vara så som hon är. Det är nästan fascinerande.