Helena

Sprang över det här klippet på Youtube. Storängsbotten 28 maj 2005. Jag var där. Vi var där. Och Jocke Berg, ensam på gitarr, spelade den här låten som betyder så mycket. Jag minns fortfarande vad jag kände då. Alla detaljer är lika klara som om det var en vecka sedan vi var där. Inte fyra år.

Det känns fortfarande i hjärtat varje gång jag hör den här låten. Även om jag inte kan låta bli att tänka på dig när den spelas, ser jag tillbaka på den tiden med ett leende. Men jag har tagit farväl av det jag kände då. Det är nu bara kära minnen av något som en gång var väldigt fint, och som nu har gått över i en annan fas.