I Tyskland pratar man tyska, och på mitt jobb likaså
Jag arbetar på ett tyskt företag. Då kan det kanske vara bra att kunna det tyska språket. Inte för att jag i dagsläget behöver använda mig av det i mina dagliga arbetsuppgifter, men tanken är ju att jag ska kunna assistera alla killarna på försäljningsavdelningen och de flesta av dem behöver någon gång under arbetsdagen använda sig av sina tyskakunskaper.
Jag är inte helt grön. Pluggade tyska i skolan i sisådär 6-7 år, men det är å andra sidan en evighet sedan jag gick ut gymnasiet (försöker att inte tänka på det alltför ofta, för då känner jag mig väldigt gammal) och det mesta av mina kunskaper har trillat bort. Har ju hoppat på en tyskakurs via jobbet, varje måndag fram til lden 15 juni. Det är verkligen jättenyttigt. Och kul. Men det vi går igenom där är mest det vardagliga språket, som jag kanske inte har så mycket nytta av i mitt jobb.
Min chef frågade mig om det var intressant för mig att söka ett stipendium, där man får åka två veckor till Tyskland och plugga affärstyska. Hell yeah! Det var lite knixigt att fylla i ansökningsblanketten, då man skulle göra det på tyska utan hjälp från någon annan. Men den är i alla fall inskickad, så får vi se om jag får åka till Tyskland i höst. En del av mig tycker att det är världens bästa idé. En annan del av mig, som lätt tar överhanden, är lite rädd och tycker att det känns läskigt.
Dessvärre är nybörjarkursen (där man ska kunna föra lättare konversationer) förlagd till mina sista två semesterveckor, och därmed kunde jag inte söka till den. Jag ska åka utomlands med Marielle en av veckorna, och jag kan ju inte vara i Tyskland samtidigt. Så kursen jag hoppas på är för såna som är riktigt duktiga på språket. Det känns skrämmande. Om jag får det här stipendiet lär jag ju få ägna hela sommaren åt att plugga tyska på kvällarna, så att jag inte är helt värdelös när jag kommer till Tyskland i höst.
Hälften för, hälften emot. Pirrigt så in i helskotta.
Jag är inte helt grön. Pluggade tyska i skolan i sisådär 6-7 år, men det är å andra sidan en evighet sedan jag gick ut gymnasiet (försöker att inte tänka på det alltför ofta, för då känner jag mig väldigt gammal) och det mesta av mina kunskaper har trillat bort. Har ju hoppat på en tyskakurs via jobbet, varje måndag fram til lden 15 juni. Det är verkligen jättenyttigt. Och kul. Men det vi går igenom där är mest det vardagliga språket, som jag kanske inte har så mycket nytta av i mitt jobb.
Min chef frågade mig om det var intressant för mig att söka ett stipendium, där man får åka två veckor till Tyskland och plugga affärstyska. Hell yeah! Det var lite knixigt att fylla i ansökningsblanketten, då man skulle göra det på tyska utan hjälp från någon annan. Men den är i alla fall inskickad, så får vi se om jag får åka till Tyskland i höst. En del av mig tycker att det är världens bästa idé. En annan del av mig, som lätt tar överhanden, är lite rädd och tycker att det känns läskigt.
Dessvärre är nybörjarkursen (där man ska kunna föra lättare konversationer) förlagd till mina sista två semesterveckor, och därmed kunde jag inte söka till den. Jag ska åka utomlands med Marielle en av veckorna, och jag kan ju inte vara i Tyskland samtidigt. Så kursen jag hoppas på är för såna som är riktigt duktiga på språket. Det känns skrämmande. Om jag får det här stipendiet lär jag ju få ägna hela sommaren åt att plugga tyska på kvällarna, så att jag inte är helt värdelös när jag kommer till Tyskland i höst.
Hälften för, hälften emot. Pirrigt så in i helskotta.
Kommentarer
Trackback
