Helena

Jag har nålat upp pojkvännens schema på väggen i mitt rum på jobbet. Även om det är bra att ha, så är det en ständig påminnelse om att han och jag går om varandra i våra dygnsrytmer. När han börjar tidigt måste han också lägga sig tidigt, när han börjar sent slutar han inte förrän när ska sova. Att försöka pussla ihop ett liv tillsammans känns ibland nästan hopplöst. Vi får några kvällar i veckan tillsammans, och i bästa fall helgerna. Det räcker inte. Och det gör mig irriterad.