"Är ni rädda för mig?"
Det var, som sagt, ett vansinnigt krävande danspass jag gick på i dag. Delvis fick man upp pulsen rejält, men sedan var det även svårt att hänga med i alla rörelser när det var första gången man såg dem. Förhoppningsvis kommer just den biten att ge med sig efter några gånger.
Det var även första gången jag besökte Friskis i Skrapan, och jag måste säga att jag blev positivt överraskad över hur fräscht det var. Å andra sidan är ju hela Skrapan väldigt nybyggt fortfarande, så det hade varit tråkigt om det sunkat ner sig redan.
Något som däremot inte är bra, är att just detta Friskis verkar vara tillhåll för människor som jag gick i gymnasiet med. Träffade på Christoffer från vår gamla klass, och en tjej som gick i vår parallellklass, Mikaela, gick på vårt pass. Kalla mig gärna fjantig, men jag vill helst vara så anonym osm möjligt när jag tränar. Det är Helena- tid, och även då jag är som absolut fulast. Då vill jag inte träffa på massa människor jag känner, och behäva vara social.
För övrigt så syftar rubriken på detta inlägg till vad ledaren för passet gick runt och sa, när han bad oss ta i och kämpa så mycket som möjligt.
