Blacky
När jag var på Teneriffa missade jag en ridlektion, och den tog jag igen nu ikväll. Det verkar som att Blacky har blivit öronmärkt som min igenridningshäst, trots att jag aldrig har ridit henne på lektion. Och jag vet inte om det är hon som har tränats eller om det är jag som har blivit bättre, men vi fick mycket bättre ordning på varandra den här gången än senast. I synnerhet galoppfattningarna flöt på, och hon ville verkligen vara till lags. Hon är en väldigt känslig häst, som reagerar på minsta rörelse, så det gäller att inte vara alltför yvig. Då kan det lätt bli pannkaka istället för bra. Och så är hon världens gosigaste, som älskar att bli kliad bakom öronen. Få saker är så mysiga som en häst som kör ner sitt stora huvud i din famn och vill gosa.
