Helena

Jag sover ensam i natt. Det är konstigt hur fort man vänjer sig vid att ha en annan kropp bredvid sig när man ska sova. Att ligga nära, nära, och höra hans hjärta slå. Känna hans kroppsvärme, och veta att det inte finns någon annanstans som han hellre vill vara just då än där med dig. Att veta att man är trygg i hans armar.

I natt sover jag ensam. Jag är inte helt nöjd över det. Jag vill ha honom där bredvid mig. Men ibland är det nödvändigt att sova på skilda håll. Och om inte annat så får det mig att uppskatta de nätter vi får ihop ännu mer.