Jag är lite avundsjuk på Ingela som var på Scandinavium igår kväll. Håkan Hellströms turnépremiär i hans hemstad. Just nu hade jag kunnat göra mycket för att ha varit där. Det spelar ingen roll hur många gånger jag har sett den käre Håkan live, varje konsert är magisk och ger mig gåshud. Nu sitter jag här, lite lätt tårögd, och tycker att Vi två, 17 år är det finaste som finns. Om en vecka är det min tur att se honom på Hovet här i Stockholm, och jag längtar så mycket det nästan gör lite ont.