Träna en fredag?
Trots att det är fredag bestämde jag mig i morse för att svänga förbi gymmet efter jobbet. Hade en dipp när jag satt på tåget då jag funderade på att strunta i det hela, men beslutade mig för att fullfölja planen. Det var ju inte som att jag hade annat för mig ändå. Bara en trevlig hemmakväll i min ensamhet, och det är ju inte mycket att hänga i granen.
Jag körde en timme på löpbandet, och slog rekord igen. Sprang i tjugofem minuter i sträck innan jag var tvungen att dra ner på tempot för att kunna andas utan att det gjorde ont. Det är så kosntigt, för benen hade kunnat springa på ett tag till. Det är andningen som blir jobbig, även om jag lyckas andas rätt lugnt och kontrollerat, och så får jag ont i armarna av alla ställen. Tror att jag spänner dem, fastän jag hela tiden försöker tänka på att vara avslappnad. Efter fyra minuters powerwalk sprang jag ytterligare fem minuter innan jag avslutade med att powerwalka.
Jag hade aldrig trott att jag så snabbt skulle orka springa i tjugofem minuter i sträck. Visst, det svider och är jobbigt, men jag klarar det. Det går på en himla massa vilja och envishet, men det går. Jag kan. Och det ganska inte är så mycket för er, men för mig är det skithäftigt. I synnerhet som att jag alltid har avskytt att springa. Nu längtar jag efter nästa pass. Så jäkla skönt!
