Det där med rätt yrke
Det där med att välja yrke är inte helt lätt. Jag vet fortfarandei nte vad jag vill bli "när jag blir stor", och det känns som att det är dags att verkligen ta sig en funderare över det där. Jag blir ju inte direkt yngre, och det skulle ju underlätta om jag var på det klara med vad jag vill och redan påbörjat denna yrkesbana innan jag skaffar barn.
När jag var yngre fanns det tre yrken som jag verkligen ville ha.
Först ut var flygvärdinna. Det tror jag har att göra med att jag aldrig hade flugit, och jag såg det som något häftigt och lite exotiskt. Min mamma är flygrädd, och som barn hyrde vi alltid stugor runtom i Sverige eller i Danmark på sommaren. Aldrig längre bort än att man kunde ta sig dit med bil. Första gången jag flög var jag arton år, och det var från Umeå till Stockholm. Så att jag som barn gärna villa bli flygvärdinna är kanske inte så konstigt. Nu känns det dock lite smått ironiskt då jag har en lätt flygrädsla och aldrig i livet skulle kunna tänka mig att arbeta uppe i luften hela dagarna.
När tankarna på flygvärdinnejobbet slogs ur hågen kom veterinärdrömmen. Jag älskar djur, och som liten var detta ett perfekt yrke för mig. Tills jag insåg att det inte enbart handlade om att hjälpa och rädda söta små djur, utan även i vissa fall behöva avliva dem. Och även om jag vet att det i många fall är mycket bättre för djuren att göra slut på deras lidande, skulle jag aldrig kunna göra detta. Med andra ord skulle jag inte bli någon vidare bra veterinär.
Något som däremot fortfarande lever kvar inom mig är det där med att bli författare. Jag har alltid älskat att skriva, även om jag inte är så aktiv på den fronten i nuläget, bortsett från bloggen. Det är ju dock inte ett yrke i den meningen att det är självklart att man kan leva på att skriva böcker. Att få en bok publicerad är inte helt enkelt, och sedan är det ju itne säkert att den blir en succé. Och med tanke på att mitt skrivande ligger i ide för närvarande, så är inte detta något som jag lär kunna uppnå inom en snar framtid (eller överhuvudtaget). Men drömmen lever åtminstone vidare.
