På fiskars vis
När jag och Alex var i Barcelona besökte vi akvariet (jag är ju som bekant en sucker för djur, och att missa alla fiskar hade ju varit tråkigt). I efterhand var de 170 kronorna som inträdet kostade lite väl saftigt för vad man fick, i synnerhet som att jag besökt Sydney Aquarium som slog det här med hästlängder. Men jag är ändå väldigt glad över att vi faktiskt stod i den långa kön för att få komma in och betalade de dyra pengarna, för det är något speciellt med att få vandra omkring i den värld som annars bara är reserverad för de som lever i havens djup.
Jag fastnade verkligen för firrarna på bilden ovan. Nu kan jag ju ingenting om fiskar eller så, men det kändes som att det var en hona och en hane som levde tillsammans. Deras akvarium var fullt med andra likadana fiskar, men dessa två tydde sig till varandra och lämnade inte varandras sida. På något vridet vänster kunde jag med detta i åtanke identifiera mig med dem. De påminde om mig och Alex. Inte det att de var groteskt fula, utan att han hela tiden fanns där bakom henne, höll om henne med sina små tentakler/ armar eller vad det nu kan tänkas vara, och skyddade henne från allt ont. Och det var så himla fint.
