Oerhört ointressant om en dålig start
Dagen började verkligen helt åt skogen. Eller, ja egentligen började det dåliga redan i det jag drömde strax innan jag vaknade och insåg att jag hade försovit mig. Låt oss börja med drömmen.
I min dröm hade jag kommit in på en dansskola, trots att jag mycket väl visste med mig att jag inte alls kan dansa. Första dagen på skolan inser jag att jag glömt träningskläderna hemma, och får således dra på mig mina pantalonger som är trasiga i grenen, min vanliga svarta bh och ett vitt linne över det (som upplagt för att hamna på någon sämst klädda- lista). Jag får också klart för mig att man redan samma dag ska dansa sitt förberedda solonummer, och det hade ju gått fint- om jag bara hade vetat om'et och förberett ett solonummer. Mitt i all den paniken vaknar jag och inser att jag ligger i min säng.
Jag tittar på klockan och inser att den är 07:11, den tid som jag vanligtvis brukar gå hemifrån om jag vill vara på jobbet strax innan kl 8. Det blir till att rusa upp och snabbt som attan få klart alla toalettbestyr och klä på sig. Någon gång under den tiden frågar Alex vad klockan är och vad det är för dag, och när han får klart för sig att det är torsdag får han eld under fötterna, och kastar sig upp ur sängen. För han ska också vara på jobbet kl 8.
Stress, stress, stress. Men tio minuter efter att jag vaknat lämnar vi lägenheten och jag är faktiskt på jobbet strax efter kl 8. Dock inte på något solskenshumör, och jag har svårt att tro att det skulle kunna förändras.
