Förlorade pengar
Så har man fått skattebeskedet. Jag fasade för att jag skulle få betala tillbaka tusentals kronor, för det har hänt förut, men så farligt var det inte. 487 kronor vill de ha av mig. Pengar som jag hade kunnat ha betydligt roligare för, men samtidigt är det väl bara att hacka i sig.
Men. Jag börjar fundera lite över den där kyrkoavgiften som dyker upp varje år. Nästan 2000 kronor snor de åt sig. Helt onödigt i mina ögon, med tanke på att jag inte är troende och besöker en kyrka extremt sällan. Det är med andra ord pengar som jag i dagsläget kastar i sjön. Tanken på att gå ur Svenska Kyrkan har slagit mig flertalet gånger, men det har liksom aldrig blivit av. Anledningen är rätt dum egentligen. Jag vill ha möjlighet att kunna gifta mig i en kyrka. Inte för allt det religiösa, utan på grund av traditionen och att det är vackra lokaler. Prästen ska inte prata om Gud, utan om kärlek, och låtarna ska inte vara psalmer.
Men att jag kanske vill gifta mig i en kyrka i framtiden är egentligen inte en, i mina ögon, ok anledning att fortsätta betala den där jäkla kyrkoavgiften. För jag tror ju itne att kyrkan skulle stänga mig ute om jag hoppade av nu och om några år kommer på att jag vill gå med igen. De skulle garanterat bli glada över att få tillbaka mig som medlem. Och jag skulle ha sparat pengar som kan gå till saker som jag faktiskt har nytta av.
