Den inre stressen
I dag är en sådan där dag som man helst vill ska passera. Flyga förbi utan att man vill lägga någon närmare vikt på den. Det känns liksom inte riktigt lönt när det ändå känns som att hela dagen är som ett enda grått tråkigt "jaha?". Det är som om ett svart hål tillfälligt har flyttat in i bröstet på mig, och jag har ingen ork att kämpa emot och faktiskt få lite mening i den här dagen.
Jag tror att det delvis har att göra med stress. Inte på det sättet att jag stressar sönder och flänger fram och tillbaka, utan stress över saker som måste göras den här veckan.
- Massa saker på jobbet.
- Städa i kväll, för i morgon kommer Colfax.
- Kiropraktorn i morgon.
- Handla mat inför lördagens middag.
- Se Säkert! på Grönan på fredag om vädret tillåter.
- Stallet på lördag förmiddag.
- Försöka förbereda pajerna jag ska servera på lördag.
- Laga mat till åtta personer på lördag.
Jag förstår inte riktigt hur min tid ska räcka till. Och som vanligt när jag känner så drar jag ner på tempot av oklar anledning. Jag misstänker att det är lite som när någon säger till en vad man ska göra och man gör tvärtemot för att trotsa. Eller för att man bara inte vill att någon annan ska styra en. Och det gör mig ännu mer stressad.
