Jag fick medalj!
Ända sedan jag tackade ja när min kollega frågade mig om jag ville vara med och springa Vårruset, har jag ångrat mig. Jag är absolut inte i form för något sådant, även om det "bara" rör sig om fem kilometer. Men har man sagt att man ska vara med är det inte direkt läge att backa när man inte har någon bra anledning. Så jag bet ihop och tog mig runt den där banan. Dock inte springandes. Jag promenerade tillsammans med min kollega Malin. Vi fick väl inte världens bästa tid, men å andra sidan vet jag ju redan nu att jag kan förbättra den avsevärt. Och då har jag ju något att sikta på nästa år.
Bäst var: Picknickkorgen och medaljen. Min första medalj.
Sämst var: Alla människor. De var överallt.
Kommentarer
Trackback
