Det är resultatet som räknas...?
För övrigt, vad gäller Eurovision. Semifinalerna var en riktig pärs, åtminstone den andra som vi deltog i. Sverige ropades upp som sista finalist, och då hade egentligen hoppet nästan lämnat mig. Men så tar vi oss en titt på resultatlistan, och dra mig med nöje baklänges på en liten vagn. Eric Saade fick flest röster i sitt heat , och vann således sin deltävling (och den där dryga ryssen som kastade skit på Saade och var så övertygad om att han skulel ta hem hela skiten med sin RedOne- låt, blev bara nia i sin semifinal- som dessutom var den med sämst kvalitet på låtarna).
Första semifinalen togs hem av grekerna, vilket för mig är helt galet. En av de värsta skitlåtarna, men jag förstår samtidigt varför den gick hem i Europa. Usel musiksmak odlas friskt i den här tävlingen. Azerbajzdjan, som senare kammade hem största vinsten, blev tvåa efter Grekland. Det får väl ändå anses vara acceptabelt för en vinnarlåt. Jag har för övrigt fått klart för mig att en tidigare kollega till mig är tillsammans med Stefan Örn, som skrivit vinnarlåten. Världen är liten.
Semifinal 1.
Semifinal 2.
