När kroppen vill annat än hjärnan
Det är mycket som snurrar just nu. Egentligen är det väl roligare när det händer saker än när allt står stilla och stampar, men jag gillar när tempot är lågt och jag själv kan anpassa farten. Får se om jag hänger med i svängarna eller om jag ramlar omkull i nästa kurva.
Om någon har en lussebulle att bjucka på när jag stannar vid nästa vätskekontroll är det bara att langa över den. Just lussebullar är min stora last i juletider, jag kan äta hur många som helst. Inte bra när man försöker gå ner i vikt, men jag har längtat efter de där gula bakverken i ett års tid. Men trots att kroppen min skrek att jag skulle köpa på mig några stycken igår efter jobbet styrde jag målmedvetet stegen hem och ignorerade de inre protesterna. "There will be no lussebulle for you, fatso!" skrek jag högt så att hjärnan skulle börja tänka på annat istället. Eller nja, nej, kanske inte. Men jag tänkte att jag skrek det högt. Och det är ju tanken som räknas.
