Tisdagsfunderingar
Jag fick klara mig på egen hand i natt. Alex sov hos sina föräldrar. Det kändes konstigt att vara alldeles ensam hemma, det var så vansinnigt tomt och tyst. Och sängen kändes stor och kall, men det lustiga är när Alex inte sover hemma ligger jag ändå och trycker på min sida istället för att bre ut mig.
Trots att jag hade sagt till mig själv att lägga mig senast kl 23 igår, så drog det ut på tiden. Resultat: jag är inte utvilad i dag heller. Bra jobbat! Det mesta går i snigelfart på jobbet, och jag har precis pratat med en åkare som egentligen ville prata med min chef. Men eftersom han är på semester fick jag hjälpa med det jag kunde, vilket var att hänvisa honom till någon annan. Detta var dock inte slutet på samtalet, utan den här åkaren fortsatte att mala på om ditten och datten i tjugo minuter. Och eftersom anledningen att han ringde var för att han var arg och irriterad ville jag inte vara otrevlig och avbryta, så han fick mala på tills han tröttnade. Ibland är jag för snäll. Eller korkad, gränsen är hårfin.
Själv surar jag över att mitt busskort går ut i dag och jag har inte pengar att köpa nytt förrän lönen kommer på fredag. Funderar starkt på att planka två dagar, men är livrädd för att åka fast. Men jag tror att det får bli så ändå, jag måste i vilket fall som helst synka mitt busskort med lönen och nu är väl ett tillfälle så bra som något annat. Får använda mina sista slantar till mat istället.
