Det där med att vara trött...
Måndagar är alltid måndagar. Alltid trötta och alltid sega. Varför ska det behöva vara så?
Igår var jag vansinnigt trött redan kl 19. Låg i soffan och hade stora svårigheter att hålla ögonen öppna. Inte blev det bättre av att jag låg inlindad i en filt, så det blev så där mysigt som man vill ha det när man ska sova. En halvtimme senare sa Alex till mig att lägga mig om jag nu var så trött. Men att gå och lägga sig så tidigt kändes inte som ett alternativ. Det är väl det som straffar mig i dag. Och inte kan jag klaga för Alex heller, för då lär jag väl få höra ett vad var det jag sa...
Bestämde mig redan på tåget imorse att köpa med mig kaffe till jobbet. Men då var cafét i Huvudsta centrum stängt! Så typiskt. Det blev inget kaffe, så min förmiddag har passerat i ett sömndrucket töcken. Jag är inte helt nöjd över detta, men att ta till såna extrema åtgärder och dricka jobbets kaffe gör jag bara inte. Hellre trött.
Nu ska jag gå och leta upp några tandpetare som jag kan staka upp ögonlocken med. Det borde hålla mig vaken fram till lunch åtminstone.
