Domino
Stallet lördag morgon. Så som det alltid är. I dag kände jag mig dock ovanligt utvilad, eftersom jag gick och la mig i god tid igår. För tredje lördagen i rad fick jag Domino. En väldigt välvillig häst egentligen, men lite lat och han luras gärna så att man tror att han har mer framåtbjudning än vad han egentligen har. Till skillnad från de två senaste veckorna fick jag den här gången till det riktigt bra. Hela passet gick ut på att stället och böja, utåt och inåt, och många små volter. Perfekt för att få honom att söka sig framåt och nedåt med nosen.
Jag börjar kanske få tillbaka lite självförtroende i ridningen igen. Har ju gått halvbra under en period, och att ramla av två gånger på en timme, och dessutom från en favorithäst, gjorde att tvivlet och den där oidentifierbara gnagande känslan kom och satte sig i bakhuvudet. Inte rädsla, men kanske försiktighet eller osäkerhet? I dag var jag mer bestämd i min ridning, inställd på att hästen faktiskt skulle jobba och inte bara lalla runt.
För att verkligen få fram hästarna och få dem att hitta sin egen balans värmde vi upp genom att trava och galoppera på halvlånga tyglar. Jag gillar ju att ha kontroll över hästen, och att inte hålla i någonting, utan bara ha tyglar som hänger utan någon kontakt, är allt annat än kontroll. Därför är den övningen så bra för mig. I traven pinnade Domino på riktigt fort, helt i sin ordning men inte lika roligt för mig. I galoppen kändes det konstigt nog som att jag hade mer kontroll, hur mycket tyglarna än hängde och dinglade. Då fick jag snarare stundtals driva på honom mer framåt. Kände mig riktigt trygg och säker i sadeln, vilket verkligen gjorde underverk för mitt kontrollbehov.
Perfekt dag i stallet. Nu hoppas jag på mer sånt framöver.
