Grave Encounters
För ett par dagar sedan såg jag Grave Encounters. Jag är ett fan av skräckfilmer, men med åren har jag blivit allt harigare och mer lättskrämd. Så att se den här filmen var ganska modigt, tycker jag själv.
Grave Encounters är lite i samma stil som Blair Witch Project. Man får följa ett tv- team som ska tillbringa natten i ett gammalt nedlagt mentalsjukhus, och de bilder som vi får se är filmade genom deras egna kameror. Självklart är det här mentalsjukhuset extremt hemsökt, och inte av några vänliga själar.
Det jag gillar med den här filmen är att det mest är det psykiska som är läskigt. Man vet att något kommer att hända, men man får inte spökena uppkörda i ansiktet hela tiden. Men de gångerna man faktiskt fick se spökena trodde jag att jag skulle göra i byxan. Skämtar inte när jag säger att jag satt med ena handen framför ansiktet halva filmen och kikade genom fingrarna.
Usch. Det är något med filmer som handlar om nedlagda mentalsjukhus. Få saker i filmer skrämmer mig mer än det.
