Helena

Min narcissistiska sida tycker om när det görs låtar där mitt namn finns med. Det sjungs så mycket om Anna och Maria och Lena och alla dessa engelska och amerikanska bruttor. Men inte lika mycket om Helena. Därför blir jag lite glad i hjärtat när jag hör mitt namn i sånger.

Nu är ju dessa pojkar förvisso typ tio- femton år för unga och lite för... rosa... för att vara intressanta. Men jag tycker ändå att de är väldigt charmiga, och texten sätter sig. I alla fall i mitt huvud, men det kanske beror på att jag lyssnat på den här låten rätt många gånger...

Vill man ha lite mer kvalitativ musik kan man trycka på play på den här låten. Ted Gärdestad är generellt fantastisk, även om jag inte gillar just den här låten så mycket. Det blir lite väl... vad ska jag kalla det? Bombastiskt? Å andra sidan låter det som att han sjunger om värsta gudinnan, och gillar man sånt så har man hittat guld. Det kanske är den här låten jag ska tvinga mina undersåtar att sjunga när de tillber mig? Föreställ er mig på en balkong, med tusentals människor nedanför som alla sjunger "Heeeleeena, Heeeleeena, Heeeleeena, Heeeleeena". Det är taget.