Låt det vara något annat
Ok. Så här är det. Jag mår illa. Skitilla, för att vara helt ärlig. Ända sedan jag kom till jobbet imorse har det byggts upp, och i början trodde jag att det berodde på kaffet. Jag är ju en rätt ovan kaffedrickare, och vet att jag kan bli lite konstig i mage och huvud när jag väl dricker det. Men inte på det här sättet. För en timme sedan tryckte jag i mig ett äpple, i tron att det var hungerillamående. Det hjälpte inte. Mådde lika illa ändå. Känner mig inte hungrig, men ska försöka trycka i mig min lunch om en kvart. Förhoppningsvis blir det då bättre, eller så kommer allting upp istället.
Om det nu skulle visa sig att det inte är extrem hunger jag känner får jag kanske acceptera att vi har att göra med sjukdom. Åh, det är en sjukdom som jag inte ens vågar uttala namnet på för det finns en risk för att det för otur med sig. Peppar peppar, må jag inte ha fått den där sjukdomen som kommer i höst- och vintertider och som slår ut en stor del av befolkningen. Jag vill inte sitta och krama toalettstolen flera dagar i sträck. Jag ska för fan åka till Egypten på lördag! Visst, det är väl bra för bikiniformen, men det är inte värt det i alla fall...
Jag ska ju dessutom vara immun mot den där skiten! Det är åtminstone vad jag alltid har trott, och mina diagnoser brukar stämma. Annars borde jag ha drabbats av det tidigare, och det har aldrig hänt. Aldrig. Så snälla, låt det bara vara hunger.
