Det röda äpplet
Dagen har inte börjat jättebra, och den där gasen som jag pratade om igår har inte riktigt infunnit sig. Och ändå känns det som att jag stressar med alla arbetsuppgifter. Hungrig börjar jag bli också, så jag ska trycka i mig ett äpple som jag knyckte från Alex imorse. Han har fått dille på äpple med kanel i ugn, och har köpt på sig ett lager med äpplen för detta ändamål. Men ett av de äpplena kan gott få tillfalla mig.
På tal om äpplen. När jag var liten hade jag en bok om Snövit och de sju dvärgarna. Det var massa bilder i den där boken, och i synnerhet en bild tyckte jag var så vansinnigt läskig. Den där den elaka drottningen klätt ut sig till en gammal gumma och ger ett stort rött äpple till Snövit. Mina föräldrar var inte alltid så snälla mot mig, och ibland frågade de om jag ville läsa Snövit. Och jag tyckte ju om den boken så jag var med på noterna. Tills det att den där hemska sidan visades, då blev jag jätteledsen och rädd. Det tyckte mina föräldrar var roligt. Kanske har det där bidragit till att jag inte klarat av att äta röda äpplen förrän jag kom upp i vuxen ålder?
