Helena

För första gången på i stort sett hela sommaren har jag och Alex varit ute och joggat. Fy fan i helvete. Fy. Fan. I. Helvete. Det var inte roligt någonstans och efter halva vändan var jag övertygad om att mina lungor skulle sprängas. Så den korta rundan vi hade tänkt springa fick kortas ner ytterligare, och när vi kom hem igen stannade gps:en på 1,83 kilometer.

Jag känner mig riktigt dålig, för jag jämför ju med hur det var i början av sommaren. Men då sprang vi å andra sidan flera gånger i veckan och fick upp en bättre kondition. Nu har allt det tappats och det är bara att börja om från början igen. Minst en gång till ska jag ge mig ut den här veckan. Så är det bara. Även om jag inte finner någon glädje i det.