Scream 4
Jag har nu äntligen sett Scream 4. Inte mycket skiljer sig från de tidigare filmerna. Sidney återvänder till Woodsboro tio år efter den första mordserien, och återigen blir människor i hennes närhet knivhuggna till döds av The Ghostface Killer.
Som sagt, den här filmen följer samma mönster som tidigare, och vid det här laget känner man ju till de regler som finns för skräckfilmsgenren. Det adderas några nya, men det är inget som revolutionerar. De flirtar vilt med de tidigare filmerna i serien, och egentligen hela genren. Vilket egentligen inte heller är nytt. Men jag gillar det, jag gillar den självdistansen. Det bjuds egentligen inte på så många överraskningar och jag började efter halva filmen ana mig till vem mördaren var även om jag var långt ifrån säker.
Nu låter det kanske som att jag dissar den här filmen, men så är det inte. Scream 4 känns lite som att komma hem. Man vet vad man får och man blir inte besviken. Och till skillnad från så många andra uppföljare så tycker jag ändå att det är värt att lägga lite tid på att se den här. Just för att den hör till Scream- familjen.
