Skyll inte på mig, jag lät honom leva
Även om jag välkomnar denna torsdag med öppna armar så kan jag väl inte direkt påstå att dagen har börjat särskilt bra.
När jag skulle säga hej då till min pojkvän imorse upptäckte jag en gigantisk spindel som satt på väggen precis ovanför sängen. Jag är ju som bekant väldigt spindelrädd och börjar nästan gråta även om spindeln är så liten att den knappt syns. Det var med andra ord inte helt idealiskt att ha den där stora besten hängandes ovanför sängen. Eftersom Alex var väldigt yrvaken efter att ha ryckts upp ur sin sömn kändes det inte helt hundra att låta honom ansvara för bortforslandet av den oinbjudna gästen, risken att han hade råkat skyffla ner den i sängen istället för i glaset var på tok för överhängande, så jag fick ta tag i det själv. Uppdraget gick tack och lov bra, och spindeln östes ut genom fönstret.
Nu har jag dock haft krypningar i kroppen ända sedan dess, och det känns som att jag har flertalet spindlar som kryper omkring under mina kläder. Men jag kan åtminstone säga att om det regnar i morgon kan ingen skylla på mig. Jag lät spindelfan leva.
SV: Ja verkligen! hon är grym. :)
