Helena

 

Det tog ett tag, men till slut kom jag i alla fall ut på den där joggingturen som var så viktig. Den blev inte lång, bara två kilometer, men det viktiga är att jag faktiskt gav mig ut istället för att sitta i soffan och glo på serier.

 

Och två kilometer är tillräckligt för att jag ska känna mig duktig, och jag känner mig dessutom stärkt eftersom jag hade krafter kvar att fortsätta betydligt längre om jag inte hade spurtat järnet sista biten. Men springa längre får jag göra senare i veckan. Nu väntar sängen.