Solstorm
Åsa Larssons böcker har blivit stora framgångar, och i och med att de är deckare borde de ju onekligen tilltala mig i allra högsta grad. Men. Jag har aldrig känt mig manad att läsa någon av dem. Fråga mig inte varför, men jag har en misstanke om att det är på grund av att debuten Solstorm blivit filmatiserad. Jag har väl sett trailern för den och bara känt tack men nej tack. Flera gånger harj ag stått där i bokaffären och klämt på Åsas böcker, men alltid bestämt mig för att det inte är något för mig. Så när jag i somras var på den gigantiska loppisen i Aspudden och hittade denna bok för endast tio kronor tänkte jag att det var lika bra att slå till. Tio kronor är ju inte mycket pengar om den nu råkar vara skräp.
Solstorm handlar om Kristallkyrkan i Kiruna. Kyrkans andlige ledare, Viktor Strandgård, hittas brutalt mördad i altargången av sin syster Sanna. Sanna blir snart polisens huvudmisstänkte och hon ringer till sin gamla vän Rebecka, som sedan länge lämnat kyrkan bakom sig och flyttat till Stockholm där hon numera arbetar som advokat. Rebecka går motvilligt med på att åka upp till Kiruna och möta sitt förflutna. Hennes hemkomst väcker starka känslor på bygden och snart inser hon att någon är beredd att gå långt för att tysta henne.
Tänk så fel man kan ha ibland. Solstorm var inte alls en dålig bok, tvärtom. Det är en bra och spännande story, och jag hade inte lust att lägga ifrån mig boken innan den var slut. Steg för steg nystas mysteriet upp, och även om jag hade mina aningar om vem som var den skyldige så lyckades jag inte slå huvudet helt rakt på spiken. Nu ska jag se till att köpa bok nummer två i serien. Och det är allt lite tråkigt att jag inte gett Åsa Larsson någon chans förrän nu.
