Helena

Nu är det en sån där dag igen. En sån där dag då jag helst av allt vill ligga hemma under täcket och gråta. Den stora skillnaden är väl att jag nu vet vad som är fel, men den vetskapen gör mig inte gladare.

Tänkte väl försöka morska upp mig lite och begrava mig i arbete. Får jag tänka på något annat än allt elände bör det väl rimligtvis bli lite bättre? Man kan åtminstone hoppas.