[geim]
De senaste dagarna har jag suttit med ansiktet som klistrat i den här boken. Jag har knappt kunnat lägga den ifrån mig, och när jag insett att jag måste det (för det går ju inte att sitta och läsa en bok under arbetstid) har det halvt känts som att världen håller på att gå under. Ok, nu överdrev jag kanske pyttelite, men det har banne mig inte varit kul.
[geim] handlar om HP (kort för Henrik Pettersson), som hittar en ny häftig mobiltelefon som någon har glömt kvar på pendeltåget. Konstigt nog verkar det inte vara en slump att just han hittat den, och omgående börjar han få kryptiska sms som undrar om han vill vara med i ett spel. När sändaren inte ger sig tackar HP till slut ja. Spelet visar sig gå ut på att han ska utföra diverse uppdrag. Dessa ska också filmas. Klarar han uppdragen får han poäng (som omvandlas till vinstpengar) och får då chansen att klättra på en topplista. Videoklippen läggs ut på nätet för beskådan och snart märker HP att det är en jäkla kick när folk där ute i världen tittar på och kommenterar hans klipp. Spelet blir snabbt ett beroende, men ju fler uppdrag han hoppar på desto djärvare blir dem. Och snart är det inte längre oskyldiga pojkstreck han utför.
Parallellt får vi följa Rebecca. Hon arbetar som livvakt, och är dessutom en vansinnigt duktig sådan. Men hon har mörka skelett i garderoben, som någon annan tycks känna till och vill sätta dit henne för. Snart korsas henens och HP:s vägar och det visar sig att ingen av dem kan känna sig helt säker.
Jag hade hört mycket positivt om den här boken, och jäklar i min lilla låda vilken stänkare Anders de la Motte har skrivit! Tempot är högt och mattas inte av för en sekund, och ibland trodde jag nästan att jag skulle få hjärtsnurp för att det var så spännande. [geim] är definitivt en av de bästa svenska böckerna som skrivits de senaste åren, och jag kan bara säga läs den, läs den, LÄS DEN!
