Gräsänka
Alex är på skidresa med jobbet och igår möttes jag av den här lappen när jag kom hem. Och då smälte mitt stenhjärta litegrann. Sedan satt jag hemma i vår gigantiska lägenhet (ja, 65 kvadrat fördelat på tre rum är galet stort om man jämför med hur det har varit förut) och tyckte synd om mig själv för att jag var helt ensam. Det är sanslöst vad lite sällskap kan göra för att lägenheten ska kännas bebodd nu när vi inte riktigt har möbler som fyller ut den.
Alex kommer inte hem förrän på söndag, så jag har några dagar för mig själv. Funderar starkt på om jag ska unna mig en pizza till middag i dag. Eller om jag ska ta det i morgon kanske? Det känns lite jobbigt att behöva släpa sig utanför dörren mer i dag nu när mörkret har lagt sig över staden. Klart är i alla fall att jag tänker ägna kvällen åt filmtittande. Lika bra att passa på att se såna filmer som Alex helst passar på.
