Bekännelsen: Anna Book
Från att ha lyssnat på nittiotalsdängor gick jag över till schlager och plötsligt såg jag mig själv klicka på Anna Book. Varför?
Jag tyckte att ABC var bra. Innan den blev så evinnerligt uttjatad, vill säga. Mycket mer än den låten har väl inte Anna Book varit känd för, om man bortser från den där gyttjebrottningen när hon var med i Fångarna på Fortet. Så kom Let's Dance till Sverige och Anna dansade in i det folkliga strålkastarljuset igen. Som hon dansade, Tony Irving och hans vänner i juryn älskade henne och tv- tittarna älskade henne. Och Anna fortsatte att smida när järnet var glödhett. Snart stod hon på Melodifestivalens scen och sjöng Samba Sambero, och för att svenska folket verkligen skulle ta henne till sina hjärtan och rösta så svängde hon loss med några danssteg som hon snappat upp under Let's Dance- tiden. Smart tänkt.
Men. Jag har så vansinnigt svårt för Anna Book.
Anna kan verkligen sjunga och hon har en röst som jag faktiskt tycker om. Hon gör musik som man väl kan säga faller inom genren schlager (även om jag inte hört så mycket mer än just ABC och Samba Sambero), och det är ju sannerligen musik som tilltalar mitt bultande schlagerhjärta. Hon är söt och verkar dessutom vara väldigt trevlig och gullig. Och hon har definitivt varit med om fler motgångar än många andra människor, och där har hon alla mina sympatier. Hon har tagit sig igenom all oförtjänt skit som hon har drabbats av, vilket även visar på vilken stark kvinna hon faktiskt är.
Men. Jag har så svårt för henne, utan att egentligen veta vad det beror på. Högst troligt är det för att hon gråter ut offentligt hela tiden. Anna Books mage har spruckit, och hon gråter ut på löpsedlarna. Anna Book har fått ett nytt liv tack vare dansen, och hon gråter ut på löpsedlarna. Jag orkar inte. Och det värsta är kanske att trots att jag vet att det egentligen är medias fel så får Anna ta smällen.
Så tillbaka till den där Melodifestivalen för några år sedan. Jag hade sett Annas framträdande, och tyckte verkligen inte att det var bra. Den natten måste hon ha jagat mig i mina drömmar, och jag minns så tydligt paniken när jag vaknade, satte mig käpprätt upp i sängen och skrek för full hals "Anna Book, NEEEEJ!!!!!". True story.
Anna Book. Förlåt för elaka ord. Jag vet att du förtjänar bättre. Men om man inte pratar med tidningarna så blir det inte sådana löpsedlar. Säkert andra löpsedlar, men inte sådana där du "gråter ut".
P.S. I dag tycker jag faktiskt att Samba Sambero är helt ok. Så kanske kan vi försonas någonstans ändå.
