Helena

Det blir mycket film här på bloggen nu, men jag är inne i ett filmstim.

Arthur Kipps är en ung advokat som kämpar för att få livet att fungera efter att hans fru dog i barnsäng. Han skickas iväg till en avlägsen by för att sälja ett hus som tillhört en nyligen avliden och mycket excentrisk kvinna. Byns invånare gör sitt bästa för att få Arthur att åka hem igen, och det är uppenbart att de döljer någonting för honom. Eftersom hans jobb hänger på huruvida han kommer att få huset sålt eller inte vägrar han att lämna byn, och snart upptäcker han att huset är hemsökt av spöket av en hämndlysten kvinna klädd i svart.

Jag älskar skräckfilmer, men jag märker att jag har blivit mesigare med åren. Numera är jag betydligt mer lättskrämd än vad jag var för tio år sedan, så därför passade jag på att se den här filmen när Alex var hemma och det var relativt ljust ute fortfarande. Och tur var väl det, för det här är en läskig film. Jag kunde stundtals inte titta direkt på datorskärmen utan satt och spelade Yatzy på mobilen samtidigt som jag sneglade på filmen. En gång skrek jag till och med högt, och det tror jag fasiken aldrig har hänt tidigare.

Själva storyn fastnade jag dock bara halvt för, och jag kan fortfarande inte bestämma mig för vad jag tycker om slutet. Daniel Radcliffe gör sitt bästa för att komma bort från Harry Potter- stämpeln, och lyckas väl ändå helt ok med den biten. Men det är allt det läskiga som är klart bäst med The Woman In Black.