Änglamakerskan
Påsken 1974 försvinner en familj spårlöst från ön Valö utanför Fjällbacka. När polisen, efter att ha fått ett kryptiskt telefonsamtal, anländer till ön möts de av en uppdukad påskmiddag och den yngsta dottern Ebba, som ensam tultar runt i matsalen. Resterande familjemedlemmar har aldrig återfunnits.
Decennier senare återvänder Ebba till ön tillsammans med sin man, efter att de har förlorat sin son i en olycka. Tanken är att de ska rusta upp den gamla barnkolonin, där hennes pappa en gång drev en internatskola, och öppna ett bed and breakfast. Men någon verkar vara av en annan åsikt, och de hinner knappt mer än sätta sina fötter på Valö innan någon försöker bränna ner det gamla huset. Och när de börjar bryta upp matsalsgolvet hittar de stora mängder torkat blod. Kan detta vara en pusselbit i gåtan kring vad som hände Ebbas familj den där påsken för så många år sedan?
Jag har varit ett fan av Camilla Läckberg sedan jag läste hennes debut Isprinsessan. Hennes historier om Fjällbacka fascinerar mig, och jag dras till hennes berättarteknik. Jag gillar hur hon väver ihop dåtid och nutid och på så sätt ger än mer liv åt sin berättelse.
I Änglamakerskan har hon lyckats hitta en story som är både fängslande och spännande. Det är flertalet trådar som snyggt binds ihop, och även om jag, när det började dra ihop sig, misstänkte utgången så fanns det ytterligare en liten knorr på slutet som jag inte lyckats förutspå.
Änglamakerskan är sannerligen en bok i min smak, och jag kan varmt rekommendera den om man är sugen på att ge sig i kast med en deckare.
Betyg: 4 av 5.
Kommentarer
Trackback
