Helena

 

Men jag har ju helt glömt att berätta varför jag har bakat som en tok i dag! Jag fyller ju för sjuttsingen år! För tjugoåtta år sedan tittade denna kvinna fram ur sin mammas livmoder, och jag tänkte att jag skulle dela med mig om den dagen. Inte för att jag minns den så bra, men jag har ju fått den återberättad för mig.

 

Vattnet går när mina föräldrar ligger i sängen. Pappa frågar finkänsligt om mamma har kissat på sig. Eftersom detta hände en månad innan jag egentligen var tänkt titta fram så fick jag och mamma åka i ilfart till sjukhuset i ambulans (enda gången jag har åkt ambulans, by the way).

 

När det då var dags för min stora entré klev det in sisådär tio läkarstudenter i förlossningssalen. Min födsel var tydligen intressant eftersom jag var så tidig. De glömde dock att fråga mina föräldrar om det var ok att de var med nu när storken skulle släppa ner mig så att jag landade på mammas mage med rosiga kinder och ett gulligt jollrande, och mina föräldrar tänkte väl inte på att de kunde be dem dra någon annanstans.

 

Väl ute (jag har fått för mig att det gick rätt smidigt, vägde trots allt bara 1700 gram och var en liten plutt) räknades fingrar och tår innan pappa ställdes inför ett ultimatum- skulle han stanna kvar hos mamma eller skulle han följa med mig? Eftersom jag var så liten behövde jag snabbt läggas i en kuvös. Pappa valde det senare alternativet (yes, jag var pappas flicka redan då), men när han började springa efter läkaren snubblade han lite olyckligt på alla sladdar som låg på golvet. Det ville sig så illa att han föll raklång på golvet, mitt framför förlossningspersonalen och mamma. Och tiotalet läkarstudenter.

 

De där sladdarna som pappa snubblade på hade alla varsin funktion. Och en av dem ledde rakt till droppnålen som satt fast i mammas hand. När denna sladd då utsattes för ett starkt ryck trycktes nålen allt hårdare in i mammas hand med resultatet att hon började skrika. Varpå sköterskan som stod bredvid henne klappade på henne och sa "Det är ok, det gick bra, hon är ute. Du har fått en fin liten dotter.".

 

Välkommen till världen Maria Helena Nilsson. Ditt liv var lite som ett dårhus redan när du föddes.