På lätta fötter

 
Jag förstår att ni har undrat. Och nu ger jag er svaret.
 
JA. Jag gav mig ut och joggade. Och jag avskydde min karl för att han tvingade mig (för precis så var det). Sedan upptäckte jag att jag hade det där flytet i benen i dag, och då dumpade jag alla okärleksfulla känslor vid vägkanten och sprang ifrån dem, hand i hand med min pojkvän in i solnedgången medans ekorrarna sjöng och enhörningarna kastade med sina glänsande manar.....
 
....... amen vad fan. Att jag aldrig kan hålla mig till sanningen. Nä. Det fanns inga jädra ekorrar och inga enhörningar. Och minst av allt fanns det någon vacker solnedgång FÖR NU ÄR DET HÖST I SVERIGE OCH DÅ GÅR SOLEN NER INNAN DEN ENS HAR GÅTT UPP, OCH KLOCKAN 19 ÄR DET MÖRKT.
 
Men ja. Jag var ute och joggade.
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0