Vad ni har missat
Jag lever. Jag mår rätt bra. Jag har bara inte haft någon gnista när det kommer till bloggen. Därav tystnaden. Men här kommer ett axplock av vad jag har haft för mig på sistone.
Jag fick åka på halvdagskonferens med jobbet. Givande, och inte enbart för att jag lyckades möla i mig två smörgåsar och ett glas smoothie. Det var bara icing on the cake, som man säger i Amerikat.
Förra fredagen var det julfest med jobbet. En lugn tillställning om man jämför med förra året. Inga skandaler. Med andra ord lite tråkigare än förra året, men ändå lyckat. Bortsett från att jag nästan somnade med huvudet i julskinkan. Tröttheten slog till just som att jag tryckt i mig säsongens första julmat.
Mannen på bilden är för övrigt min chef. Och nej, han är inte yngre än mig även om det ser ut så på just den här bilden.
Jag lurade med Alex till Globen under Stockholm Horse Show. Lite synd tyckte jag om honom, med tanke på att hans hästintresse i stort sett är noll. Men ibland får han offra sig och följa med på sådant som inte lockar honom. För att jag säger så.
Bäst i Globen: Det dröjde länge under ponnyhoppningen innan någon ryttare red en felfri runda, men när första nollan kom skrek Alex spontant (och högt) "Jaaaa!". Och han menade det.
I början av november tog jag första sprutan av tre mot Hepatit. Igår tog jag spruta nummer två, och blev ytterligare 540 kronor fattigare. Det enda positiva är att jag inte kommer att få hepatit i Malaysia. Och det väger väl förhoppningsvis upp det hutlösa priset.
Efter besprutandet mötte jag upp Helene och drog i mig fyra öl. Det får man göra när man utsatt sig för saker som skrämmer en och som inkräktar på ens comfort zone. Som till exempel ta sprutor. Hon som stack mig var för övrigt vänlig och informerade mig om att jag nästa år bör ta stelkrampssprutan igen, så mitt skydd tar slut. Fan.
I dag är det lördag, och som vanligt har jag hängt i stallet. Fick privilegiet att rida den här fina herren för första gången på lektion (har ridit honom en gång innan, men det var på igenridning utan instruktör). Han heter Ossi och är helt fantastisk.
Jag lever inget rockstjärneliv, som ni märker, och jag kan väl inte påstå att ni missat särskilt mycket på grund av min usla uppdatering.
Kommentarer
Trackback
