Helena

 

I dag red jag Svarten. Tidigare var han den häst jag minst av allt ville få, och när det väl hände var min första tanke att skita i ridningen och åka hem istället. Nu känner jag inte alls så längre, utan ser det som en utmaning. En rejäl jädra utmaning. Och om man sedan lyckas få till det så känns det som att man har bestigit Mount Everest. Typ. I alla fall som att man har bestigit en liten kulle som man annars aldrig skulle få för sig att ens titta på.

 

Fick mycket hjälp av min ridlärare i dag, och stundtals gick det bra. Sedan tappade jag allt och fick börja om, men vid några tillfällen lyckades jag få till det igen alldeles på egen hand. Och de stunderna ska jag hålla fast vid och ta med mig till lektionen om en vecka.