Helena

 

I augusti köpte jag och Alex varsitt träningskort. I dag var första gången vi använde dem. Bättre sent än aldrig.

 

Jag är vansinnigt impad över mig själv. För första gången i mitt liv sprang jag i en hel timme utan att stanna, och utan att ens vilja stanna. Jag sprang dessutom betydligt längre än vad jag någonsin har gjort tidigare - 7,5 kilometer till skillnad från de vanliga 3 kilometrarna den vanliga rundan ligger på.

 

Löpbandet är förvisso enklare än att springa utomhus, men jag trodde inte att jag hade det här i mig. Inte nu, när jag inte har tränat sedan september eller något, och när jag är nyss hemkommen efter en lång semester och dessutom håller på att tillfriskna efter en elak förkylning. Men man kommer tydligen långt på vilja.

 

Nu ska jag bara försöka hålla fast i det här och fortsätta gå till gymmet regelbundet. Då kanske Beach 2013 inte är en omöjlighet?