Flygresan hem
Resan hem från Australien var inte alls så behaglig och problemfri som man hade kunnat önska.
- När vi skulle checka in i Sydney visade det sig att en kvinna som checkat in dagen innan i Auckland, Nya Zeeland, och därifrån skulle åka samma väg som oss till Sverige hade registrerats på mitt passnummer, och var därmed incheckad som mig. Hennes namn- Marianne Nilsson. Jag blev därför incheckad under hennes namn.
- Det var värmerekord i Sydney den dagen. 46 grader varmt. Kylanläggningen på planet vi skulle åka med hade gått sönder och det var 43 grader i kabinen. Hälsofarligt, resonerade flygplatspersonalen och försökte kyla ner planet med en extern kylanläggning.
- Vi fick, försenade, kliva på planet som fortfarande var galet varmt. Men så fort vi fick lov att starta skulle de slå på ac:n.
- När alla dörrar var stängda visade det sig att det låg en elektrisk storm över flygplatsen, och vi fick inte åka förrän den passerat.
- Det blev varmare och varmare i planet, och jag är inte förvånad om vi snuddade på de där ursprungliga 43 graderna.
- Nästan två timmar försenade kom vi iväg.
- Eftersom vi var försenade blev stoppet i Singapore väldigt kort. Men jag hann åtminstone gå på toa.
- Väl framme i London hade vi bara 45 minuter innan nästa flyg skulle gå.
- Vi hade inte blivit incheckade hela vägen, och hade inga boardingkort för sträckan London- Sverige. Så vi sprang mot terminal 5 för att fixa detta.
- Vi blev uppfångade av en flygplatsmedarbetare som sa att vi inte skulle hinna medp lanet utan var incheckade på nästa.
- Så istället för att åka kl 7:15 fick vi åka kl 10:35.
- Visade sig dock att vi hade hunnit om de bara hade velat. Tydligen ropade de i högtalarna att det var dags att boarda 7:15- flighten, och om vi hade varit viktiga personer hade de sett till att vi snabbt kommit genom säkerhetskontrollen.
- 10 pund var fick vi att äta och dricka för. Snålt.
- Dags att boarda. Det blir strul eftersom jag inte alls heter Marianne Nilsson.
- Flygplatspersonalen placerar oss på varsin stol och där blev vi sittande medans övriga resenärer får kliva ombord på planet.
- Den riktiga Marianne Nilsson dök upp, och efter lite trixande fick jag ett boardingkort med mitt riktiga namn.
- Jag och Alex fick inte sitta bredvid varandra.
- Det var is på vingarna som behövdes tas bort. Planet blev en timme försenat.
- På Arlanda visar det sig att våra väskor inte kom med planet. Jag undrar hur det är möjligt med tanke på att de hade över tre timmar på sig att transportera väskorna från ett plan till ett annat.
- Vi fick fylla i en blankett om borttappat bagage, och kom inte från Arlanda förrän sent.
- Det enda positiva är att de ringde från Arlanda igår kväll och sa att väskorna dykt upp. De skulle levereras i dag mellan kl 10 och 14.
- Nu är klockan 13:10. Några väskor har ännu inte dykt upp och varken jag eller Alex har något batteri kvar på mobilerna så de kan inte kontakta oss om något skulle gå fel. Grattis.
Kommentarer
Trackback
