Helena

 

06:54. Det var klockslaget då jag stämplade in på jobbet i dag.

 

23:45. Det var klockslaget jag kröp ner under täcket igår kväll.

 

Inte konstigt att jag känner mig helt överkörd och söndermosad. Inte konstigt att jag inte kan sluta gäspa, och att jag känner mig frusen. Inte konstigt att mina torra ögon känns som att de har blivit sandpapperbehandlade och därmed blivit ännu torrare. Inte konstigt att hjärnan inte riktigt hänger med- den har inte blivit utbytt mot en sengångarhjärna, den är bara inte utvilad.

 

Det måste fan bli ändring på det här idiotiska beteendet från min sida. Somna tidigare om kvällarna (i sängen, inte på soffan), och lyssna på pojkvännen när han ifrågasätter det där soffsovandet och de desperata försöken att hålla sig vaken så länge som möjligt.