Suget
Varför är typ allt som är onyttigt så jädra gott? Vansinnigt orättvist.
Egentligen går det rätt bra för mig att hålla mig borta från socker och andra onyttigheter som man som barn bara åt på lördagar. Jag känner inte det där extrema sötsuget, som jag annars känner mest hela tiden när jag är inne i sockerperioder. Men det är väl så socker funkar. Man äter lite och sedan vill man ha mer. Det är ett beroende.
Men bara för att det där starka sötsuget inte är lika påträngande som tidigare betyder det inte att kroppen ibland skriker efter sådant som den egentligen inte ska ha ändå.
Här kommer en liten lista på vad jag varit sugen på den senaste veckan:
- Jordnötssmör. Jag förstår inte varför, för bortsett från att jag åt det nån gång i Australien har jag inte ätit det på väldigt många år. Men tanken på att äta jordnötssmör på smörgås avskräcker mig, för någon smörgås vill jag ju inte ha.
- Nutella. Med sked direkt ur burken. Drömmen.
- Marabou Drömkrisp. Heter den så? Fast den är jag inte så sugen på egentligen, den är jag bara jävligt nyfiken på för jag har hört att den ska vara riktigt god.
- Semla. Varje gång jag går förbi cafét i centrum på väg hem från tunnelbanan ser jag de där semlorna stirra på mig genom fönstret. Och semmelsäsongen är ju i stort sett över, och då känner jag att jag kanske borde äta en sista semla innan det är för sent. Fast sen inser jag hur dum den tanken är, och så fort jag har gått runt hörnet har jag glömt den där semlan i fönstret.
Men det viktiga är ju inte vad man är sugen på. Det viktiga är att inte äta det man är sugen på. Och trots att jag, när jag haft blodsockerdippar, drömt om diverse onyttigheter har jag hela tiden sagt till mig själv att jag inte ska trilla dit. Och för en gångs skull har jag lyssnat på den vettiga rösten. Och att ha ätit en hembakad kaka eller en bit födelsedagstårta gör inte så mycket. Det var inte suget som talade.
Kommentarer
Trackback
