Helena

 

I dag fick jag en timme med denna tjej i stallet. Velsa och jag känner ju varandra sedan tidigare. Senast sparkade hon mig i huvudet (ja, det gick ju rätt bra ändå, så jag kan inte skylla eventuell tröghet eller dumma livsval på denna händelse). Den här gången var hon inte lika vildsint, utan försökte mest leta gottigheter i mina fickor.

 

Själva ridpasset var väl inte mycket att hurra över, även om det hade sina ljusglimtar. Få ljusglimtar, kan tilläggas. Men varje positiv sak ska man ju ta med sig och komma ihåg veckan efter när det är dags för nästa ridlektion. Sedan är det bara att slipa på det som gick mindre bra.