Helena

 

Igår var vi och såg Bruce Springsteen på Friends Arena. Jag har inte sett honom live tidigare, och det kändes som att det var dags för det nu när tillfälle gavs och han spelade i Stockholm. För att se honom live åtminstone en gång innan jag dör har länge stått på min bucket list.

 

Och jisses, så bra det var! Nu har ju inte jag lyssnat så mycket på honom, jag kan ju mest de största hitsen, men det gjorde inget. Konserten var ändå en fyraplus:are, och det som var det absolut bästa var den fina kontakt han hade med sina fans. Han var mycket framme vid scenkanten och hälsade på folk. En ung tjej fick komma upp på scen och sjunga med honom, och i Dancing in the dark plockade han upp flertalet kvinnor som alla fick dansa med honom. En av tjejerna fick en gitarr i händerna och jammade loss tillsammans med honom. Så himla fint.

 

Det enda som var lite jobbigt var att konserten var tre timmar. Inte konstigt att man hade ont i både rygg och ben efter det. Men ingen kan komma och säga att man inte fick valuta för pengarna, i alla fall.