Onsdagsjoggen
Lyckades släpa mig ut och jogga lite i dag också. Noll peppad, men tack vare att min karl följde med som sällskap fullföljde jag rundan. Skönt efteråt, men ett helvete när jag var mitt uppe i det.
Jag fattar inte hur jag kan ha tappat så mycket vad gäller kondis och styrka. Visst att det är jobbigare att springa utomhus, vilket jag inte gjort sedan typ i höstas, och springa på löpbandet har jag inte gjort sedan början av februari eller så. Men att det ska vara så jobbigt att jag inte vill vara med längre efter en kilometer- det är märkligt.
Jag försöker hålla fast vid den där känslan som infinner sig efter ett pass. Det är den som gör att jag fortsätter. Ja, och drömmen om att bli smal och stark, förstås.
Kommentarer
Trackback
