Helena

 

För första gången sedan farmors begravning besökte jag i dag minneslunden där hon nu vilar. Jag tände ett ljus, grät en skvätt och fick en kram och några tröstande ord av en gammal dam.

 

Tanken på att farmor är borta känns fortfarande främmande, och jag har svårt att förlika mig med tanken att jag aldrig mer kommer att få träffa henne. Det är nog någonting som jag aldrig kommer att komma över, men jag kommer lära mig leva med det. Jag måste bara ge det lite tid.