Helena

 

Älskade farmor. I dag är det exakt ett år sedan vi förlorade dig. Mitt hjärta har aldrig gjort så ont som det gjorde då, och jag har fortfarande inte återhämtat mig. Men jag är glad att jag fick sitta vid din sida när du tog dina sista andetag. Att vi alla fick vara med, och att du inte var ensam. Jag hoppas, och jag tror, att du kände det.

 

Jag tänker på dig varje dag, och jag saknar dig så otroligt mycket. Men jag vet att du har det bra, och att du inte längre har ont. Och tids nog (förhoppningsvis om väldigt, väldigt länge) kommer vi att ses igen. Och då kommer jag att krama dig så hårt att det gör ont. Fast ont på ett bra sätt.

 

Jag älskar dig farmor.